Nu har jag äntligen hittat tillbaka. Sen jag va sist här på bloggen har det hänt en hel del. Både bra och dåliga saker.
Saker jag ångrar enormt och saker som absolut inte ångrar att det har hänt.
Loke, chili och Dolly - ja jag har häst 😍
Världens finaste pärla. Har tagit upp mitt intresse för hästar nu efter ca 9år utan häst. Väldigt länge! Känns som att det va igår jag hade egen häst. Har bara haft henne sen i april. Men vi har redan varit på tävling o clinics. Super kul!
Chili hon hänger med i livet fortfarande. Den resan har också varit tuff. Jag va mammaledig när hon kom in i vårt liv. Blev inte så mycket ensamträning för hennes del då. Tiden gick och jag började jobba, då va det mycket svett, tårar och plånboken blev tom. Det va mycket saker som blev förstört!
Skam den som ger sig. Nu är pärlan strax 5år och kan vara ensamhemma utan problem! Det har tagit ett tag, men det lyckades 😉
Ja min älskade Loke, min underbara son. Vad skulle jag vara utan han? En självupptagen brud som inte hade tänkt på familj eller jobb. Va väldigt lat och bekväm förut. Tänkte absolut inte på jobba eller liknande. Man har insett att pengar klarar man sig inte utan 🙈😊
Tiden går så otroligt fort bara. 5år blir han i augusti, hjälp?! 5 jäkla år 😍 stoppa tiden!
Med mig har det också hänt en hel del med. Beslutade att genomgå en magoperation juni 2015. Bästa jag har genomgått! Vilken annan människa jag har blivit. En helt annan inställning och syn på allt. Utan den hade jag aldrig mått såhär. Men det har varit en tuff period. Inte bara för stackars plånboken, utan psykiskt också. Tappar man över 40kg på lite mer än 1år. Ja det är mycket som händer 😊🙈
Det går inte en dag utan att jag tänker tillbaka på allt. Men nu kan 2016 ta slut. Vill ha ett nytt år så man kan blicka framåt. 2016 har bara varit massa felsteg och besvikelser 💔❤
Tjingeling. Nu måste jag fortsätta jobba. Återkommer senare!
Puss
Idag är det söndag, en riktigt slappar söndag. Vakande sent, runt 11-12. Blev ganska sent igår, för vi åkte båten och sen fortsatte här hemma. Tror jag och J kom i säng vid halv 5. Man vaknade nästan full, så bakis har man inte varit idag. Lillprinsen hämtade vi runt 2, han slockande i bilen påväg hem och sen sov han i stort sett hela kvällen tills middagen va klar.
J åkte med en kompis till Mora för att köpa bil. Så jag är solo ikväll, har varit ganska skönt. Johanna och Skurt kom över några timmar. Dom åkte för en liten stund sen, så nu ska jag dö i soffan till någon världelös film med chips, dipp och cola! FY FAN VAD GOTT! Man måste passa på och synda när pojkvännen är borta...
Imorgon är det söndag nr 2, då hoppas jag på att få lite kvalitets tid med lilla familjen om mannen i huset vill hålla sig hemma nu när Martin har köpt ny bil.. Hmm, ja svaret behöver jag väl inte skriva ;)
Tjingeling, puss!
Ja nu är det redan 2014! Som vanligt är jag suuuuper dålig på att blogga, men jag vill bli bättre men faaaan det är så mycket man vill här i livet. Allt blir bara pannkaka!!
Mycket har hänt sen sist jag va här och kladdade. Det orkar jag inte ta upp, så nu rullar jag vidare på en ny kula.
Idag, fredag. Ja vad ska man hitta på idag tro? Hängt tvätt är det enda jag har lyckats hitta orken till just nu. Men jag lovade J att jag skulle städa, så får väl pumpa musik och sätta fart. Ikväll ska jag in till byn och få bläck på kroppen, ska fortsätta med min arm som jag började på förra veckan. Ååååh det kommer bli sååå fint!
Jag bara längtar tills den är klar :D Måste leta fram Loke´s fingerfärg, ska göra ett avtryck.
En klump i magen har jag också, för jag vet inte alls hur mycket jobb jag har nu... För det stället jag jobbade på fick jag inte fast tjänst, så jobbade min sista dag där nu innan nyår. Men jag hoppas min chef hittar ett annat ställe, för jag måste få in pengar! Jaa, det måste väl alla som har barn, hund och eget place.
Bajs på er, nu ska jag och terroristen städa och fixa tills J kommer hem från jobbet.
Puss på er!
Nu va jag för snabb.. Vi håller på att jobba upp muskler o att hon ska titta vart hon sätter hovarna. Men det går inte fort fram. Men sååååå roligt det är, man börjar redan se & märka skillnad på henne sen första gången jag red på henne. Snart ska jag o johanna börja rida för en instruktör, vi båda vill komma längre i ridningen än vad vi är. Både för hästarnas del o för våran. Så till våren hoppas jag att vi är i full form ;) Nej dags för mig att jobba lite.Puss
Idag blir det en lång dag för lilleman på dagis, jag jobbar kväll idag. Men nu ska ni inte tro att han ska gå till 22 för hans pappa hämtar honom vid 17. Men idag är det första gången han går så sent. Det går nog bra! ;) Han kommer vara skapligt trött ikväll tror jag hahha.Igår drog jag o johanna till stallet o red en sväng. vi skulle rida en kortis, innan det blev mörkt. Så blev inte fallet, vi hann precis tillbaka innan det var bäcksvart.. Inga reflexer hade vi på oss för den delen heller. Men vi red mest i skogen.Hästen som jag rider på är sååååå snubblig och omusklad men det jobbar vi på att
kommer gå upp i taket snart. är så less!
men tur att min älskade son finns o gosa med så man inte tappar hoppet helt och hållet. puss!
Igår va en fartfylld dag. Lilleman va på dagis, så jag stack till stallet med johanna. Riktig kvalitetstid!! Hämtade terroristen från dagis, hem & lekte. Pappan kom hem, sen va det fullgas här hemma. Det meckades bil, jag försökte laga mat & lilleman va helt utslagen så han var inte den roligaste igår.Hör och häpna, jag tog med mig ungen o hunden på en promenad igår & joggadr halva promenaden ;) nu jävlar ska fettet brinna! Lika så idag efter lilleman hade blivit lämnad på dagis så dammade jag av cykeln och slet med mig hunden och cyklade 8km.. Hunden är fortfarande död efter det hahha. Nej dags att hämta lilleman ♡ återkommer ikväll..Puss
igår va det en lyckad kväll, kräftskiva delux! Trodde aldrig det skulle vara sånt drag som de va. Dansade så jag har ont i benen idag, men så kuuuuuul!!!Min älskade lilla son har tagit sina första steg.. 8 steg igår & 12 steg idag. Dock intr här hemma, han vågar typ inte :p Men hos farmor kan man tydligen gå ;) får hoppas han visar oss också att han kan gå. Snart blir det full rulle här hemma med en springades unge :pTrodde jag skulle vara helt död när Loke kom hem, men nej. kanske va fortfarande full ;) men upp kom jag på engång och den obligatoriska bakispizzan blev det också. Åh den är det man typ längtar efter när man går och lägger sig på natten när man har druckit :)Hahha, nu ska jag gosa med min plutt.Puss
ja, allt har bara runnit iväg idag. hade på planeringen att jag skulle storstäda innan mannen i huset kommer hem men nej, det bestämde Loke sig för att jag inte skulle hinna. För han vill bara vara i mitt knä, antingen är det tänder på väg eller så är han bara mysig idag. Han har stöd vilat hela dagen. Btw, så funkade det bra mellan mig o brukaren så nu har vi bokat in introdagar, woohoooo!!ikväll blir det fullt hus! Bästa johanna & skurt ska sova över här så vi tjejer kan fixa och dona med det vi vill innan kräftskivan imorgon & grabbarna grus ska mecka med deras bilar. Senare ikväll så dyker några andra kompisar upp här hemma så ska vi dricka alkoholaktiga drycker :p Mannen i huset kommer strax hem, så nu ska vi klä på oss så vi kan åka till byn & handla! puss ♡
morgon mys är det bästa jag vet med lilleman ♥ men snart är det dags för oss att klä på oss & åka in till Norrtälje. Ska lämna Lokemannen hos Johanna, för jag ska träffa en brukare som jag kanske ska bli personlig assistent till. Jag hoppas verkligen det funkar mellan oss, kommer bli rå happy isf! Idag kommer nog min älskade lillebror hem till oss & ska kolla på en bil min kära pojkvän vill bli av med. Så hoppas han köper den av oss. Sen får vi hoppas att han vill umgås med oss också ;) Kanske sliter med Johanna ut till oss också, men får se om Loke har kört slut på henne så hon vill sova ist :pNu är det tydligen dans time här i soffan, min älskade klump tror jag är en scen eller nått hahha. måste sätta fart nu. återkommer senare puss!
Lilleman ligger fortfarande och sover... känner mig stressad, för han ska vara på dagis halv 9 ;) får klä på honom såmedans han sover om han inte vaknar snart. Efter dagis ska jag gasa in till Norrtälje & hämta Johanna så ska vi åka hem till min moder & kolla bland mina häst saker om det finns något att ha ens längre ;)nej nu måste jag stressa! puss
Nu ska jag fanimej bli bättre på att blogga, få skriva av sig det man inte kan få ut!!Livet rullar på med en vild 1åring här hemma, dagisrutinerna blir bara bättre o bättre. Jag försöker jobba så mycket som jag kan, men får inte så många timmar som jag vill egentligen. Men man får nöja sig med det lilla man får ;) Jag är som en ny människa, har väckt upp mitt häst intresse igen efter några år. Det är så skönt att komma hemifrån och bara få tänka på mig själv och hästen! Är så förbannat lycklig över att Johanna och jag har funnit varandra så bra som vi har gjort, vi tänker likadant så allt bara rullar på i stallet, hemma & ja you name it! :ppuss!
Nu var vi där. Huset där livet börjar.
Stegen blev bara tyngre och tyngre, pulsen steg. Nu var det verkligen på allvar. Vi läste oss till vart vi skulle ta vägen, öppnade dörren till avdelning vi skulle skriva in oss på. Det enda jag ser är gravida & läkare. Vi fick ett rum vi fick bo in oss i i några timmar.
En stund efter vi hade fått vårt rum kom en läkare in och pratade med oss om hur allt skulle gå till innan jag var redo att föda. Chocken jag va i så minns jag inte ens hälften.
CTG blev inkopplat, där fick jag ligga på den hårda obekväma sängen & tillslut kom en läkare in och förklarade att jag skulle få gelé som mjukade upp livmodersetappen. Lättare sagt än gjort. Nu förstod jag att den här resan kommer göra ont. Nu när gelén va inkörd så skulle jag ligga stilla i 1 timme för att det skulle värka.
Den där långa timmen hade gått då fick jag resa mig upp och göra lite som jag ville. Jag va hungrig! Vi gick ner till huvudentrén och åt. Vi hittade inte riktigt vart vi skulle gå, då tog vi ute vägen (ej gravid tar det ca 5min att gå runt), det tog ca 30min för stackars mig. Kanske ska säga stackars J som fick vänta på mig hela tiden.
Försökte äta, men tankarna kom fram hela tiden. Fick knappt i mig en liten macka. Grät till och från hela tiden, rädslan var större än lyckan.
Avdelningen min resa började på stängde, så nu blev vi ner visade till förlossnings avdelningen.Babyboom som det var förra sommaren fick vi sätta oss ner i väntrummet då alla rummen va fulla. Minuterna förvandlades till timmar, jag var helt tyst. Satt bara och koncentrerade mig på hur mitt liv kommer se ut när jag åker härifrån!
Äntligen fick jag gå in till ett rum - rummet där jag skulle förvandlas till mamma.
Fick lägga mig ner direkt och en CTG blev inkopplad, kollade om allt såg rätt ut och in i rummet gick doktorer & barnmorskor i skyttetrafik. Blev helt snurrig av alla dessa namn. Det enda jag koncentrerade mig på hur jag skulle klara detta. Nu kom rädslan fram ännu mer.
För varje ny person som kom in i rummet fick vi berätta det jag just återberättar här. Stenen började släppa av oro ju mer värkarna började kännas, då fick jag något annat att tänka på.
Mellan alla kontroller på hjärtljud och öppenhet fällde jag tårar. Tanken hade inte släppt än att jag skulle bli mamma till en liten bebis.
Mer kommer.
Det där med bostad, alla saker till bebis och oss själva. Det va lättare sagt än gjort. Inte nog med att jag hade svårt med att acceptera livets vändning som höll på att gräddas i min mage så var jag tvungen att acceptera att jag skulle flytta hemifrån. Jag ville flytta hemifrån men inte med det här beskedet!
J lyckas hitta ett jobb. Visserligen bara över sommaren, men det va lösningen. Vi kunde leta efter ett boende.
Oron blev bara större och större ju närmare BF vi kom. Men i slutet på juni fick vi tag på ett hus, hos mina kusiner. I mitten på Juli flyttade vi in. Nu kom bara nästa problem, alla saker man behöver till bebis. Hur löser vi det? Det är tur att både jag och J har en sån stor släkt. Vi lyckades skramla ihop allt från spjälsäng till massa onödiga saker till bebisen. Nu va det bara det, man får inte åka från BB utan stol. Vi hade inte dom pengarna att köpa ny stol, vi hade precis köpt en begagnad barnvagn. Nu fick vi ställa min pappa mot väggen, han skulle få betala en ny stol. Jag pekade och han betalade efter mycket om och men. Vi fick den tillslut!
Vi lyckades skrapa ihop ett helt hem & saker till bebis på mindre än 2månader.Jag hade gärna haft dom där 9månaderna på mig att ställa mig in på att bli mamma och att alla saker kunde komma lite då och då. Nej nu fanns det inte tid till att vänta. Bebis kunde komma när som hellst.
Dagarna började närma sig BR 26 Juli, ingen bebis ville komma. Nu visste inte barnmorskan till 100% vilket datum BF var, då det va jätte svårt att se hur stor bebis va. Nu började jag acceptera vad som skulle ske. Men jag var verkligen inte redo, det va något man fick bli automatiskt på BB. Jag räknade dagarna jag hade plussat + över BF.
Bokade ett besök hos barnmorskan om igångsättning. Jag var livrädd. Jag skulle påtvingas att föda, det va inte så jag hade tänkt. Efter mötet va jag bland molnen och svävade. Jag kunde räkna dagarna på 1 hand tills bebis skulle komma. Nu var datumet fast, torsdag 9 Augusti skulle jag sättas igång om ingen bebis hade kommit ut tidigare.
Onsdagen den 8 va jag så nervös. Jag gjorde allt för att det skulle sättas igång den natten, så jag slapp åka in och bli igångsatt. Nej, bebis ville inte komma. Jag låg vaken mestadels den natten. Massvis med konstiga tankar kom upp. Jag var rädd men samtidigt glad. Nu skulle jag få se bebis som hade spenderat 7månader i magen helt utan min vetenskap.
Den 9 Augusti va här. Skulle ringa mödravård specialistavd runt 08.00, ställde klockan så jag inte missade det. Ingen klocka behövdes, jag låg på nålar och kollade rätt in i telefonen halv 8. Vågade inte ringa, men tillslut tog jag beslutet - jag var så välkommen in till dom!
Packade ihop min och J´s väska - nu kom vi till det. Vad skulle man ha med sig? Vi visste inte alls hur lång tid vi skulle vara där. Hade läst om igångsättningar, det kunde ta hur många timmar innan det ens sätter igång med värkar... Jaja, nu fick vi packa som att vi skulle flytta dit. Bebis väska ska vi inte tala om, vi som inte visste vad det skulle kom ut för någon filur fick packa både tjejigt och killigt.
Ställde mig i duschen och kopplade av en stund. Försökte få något annat i tankarna än allt som hade snurrat runt i skallen i månader. Tårarna tryckte sig ut, nu visste jag inte om det va glädjetårar eller tårar för att jag inte va beredd. Det här va min största mardröm & inte veta att man va gravid och sen få veta det när det va försent att få tänka på saken.
Klockan rann iväg. In till staden, vi plockade upp våra kompisar som skulle ha vår bil så medans vi va på BB. Vi ville inte betala 200kr/per dag. Fick panik när jag såg att nu åker vi ut från staden mot BB. Sista gången vi åkte bilen som ungdomar, nästa gång åker lilla familjen bilen tillsammans.
Nu var vi framme på BB. Jag stog som ett frågetecken, vart skulle vi?
Kommer mer ikväll. Tårarna kommer när jag skriver detta.
Jag tror verkligen inte på något. Men just detta har kanske en mening med allt.
Jag har alltid sagt att jag vill bli mamma innan jag fyller 22. Det blev jag också. Utan att veta om något. Där inne i min mage låg min bebis i 7månader utan att jag märkte av honom. Jag hade nog den lättaste graviditeten som jag vet om. Det är läskigt!
Allt började början på Maj -2012. Jag va på krogen, drack en öl men det kändes bara konstigt i kroppen. Det va som att kroppen sa mig något, men jag trodde jag höll på att bli sjuk. Jag köpte en till, kände likadant. Ställde ölen åt sidan, köpte mig en cola & den slank i mycket bättre. Jag kom hem, kände efter med inget kändes i kroppen. Dagen därpå bröt jag ihop. Allt kändes skit, jag mådde psykiskt dåligt, inget va okej. Jag googlade på mina symtomer, - jag va djupt deprimerad! Ringde min pojkvän, han va på jobbet, sa som det va att jag va djupt deprimerad. Vi bestämde att jag skulle kontakta läkare och utgå därifrån vad dom tyckte.
Men vi bestämde oss att testa ett gravtest, inte vet jag varför, men sagt och gjort jag åkte och handlade ett. Jag drog mig länge innan jag öppnade det. Kom ihåg att man ska vänta 3-5min för svar, jag gick in på toa & kom ut lika fort igen. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Men trodde inte det va sant. Jag hann knappt dra ut stickan från kisset så va det 2 KNALL RÖDA streck. Grattis Sofie!
Bokade ett besök hos MVC, jag va livrädd. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Va så i chock att jag skulle börja betala när jag kom upp dit så personalen fick be mig sätta mig ner och vänta att doktorn skulle komma ut. In på rummet, la mig ner i gynstolen. Hade gråten i halsen. Ville bara ta på mig mina kläder och sticka, rymma från verkligheten. Han sliter fram gelén, något slags instrument och fram med skärmen. Där inne låg min bebis. Jag dog där i någon sekund. Helt ovetande så skulle jag bli mamma, vare sig jag ville eller inte. Grattis va det enda han sa. Han kunde inte riktigt se hur långt gången jag va men han gissade på V27+5. Slet på mig kläderna och sprang ut till bilen. Hann inte öppna dörren på bilen så forsade tårarna fram. Jag visste inte vart jag skulle vägen. Tog mig mod för att ringa min pojkvän, han hörde direkt att det va något fel på mig fast jag höll mig ifrån att gråta.
Bubblan sprack och tårarna kom ändå, jag kunde inte hålla tillbaka dom. Det enda jag fick fram, J du ska bli pappa. Han frågade om det inte fanns något att göra, tänka på abort eller så. Nej tyvärr svarade jag, jag är i V27+5 och man föder i V40. Skrek att jag ville ta livet av mig. Ville inte leva. Livet sög!
Åkte och hämtade J på jobbet, han hörde på mig att jag INTE kunde vara själv. Jag kunde inte prata, tårarna tog över allt. Såg mitt liv passera. Ville verkligen inte få barn nu, jag va inte redo. När vi kom hem hade min mamma redan kommit hem. Jag behövde inte säga något till henne, hon förstog!
Nu fick vi blicka framåt. Mvc bokade ett UL på Odenplan till oss. Nu va det på riktigt. Tänkte för mig själv att nej jag ska inte kolla eller köpa en bild på bebis. Pengarna låg redan på bordet innan vi skulle bege oss in til Stockholm, min älskade mamma skrev en lapp "ni kommer ångra er senare". Den enda gången min älskade pojkvän åkt buss med mig. Skräcken kom bara närmare och närmare ju längre vi åkte med bussen. Jag ville inte. Gråten va min andra hand just nu!
Lägger mig på sängen, likadant här, doktorn drar fram gelén, något instrument och fram med skärmen. Där inne ligger min skatt. Jag tar J´s hand och trycker så hårt jag kan och tårarna rinner längst min kind. Det här besöket va mitten på Maj, jag hade bf 26 Juli -2012.
Veckorna går. Vi skulle bli en egen liten familj. Men det va bara det, vi hade inte en egen bostad. J va tvungen att fixa ett bättre jobb och inte nog med det, alla saker till bebis & ett eget ställe att bo på.
Fortsättning följer!
Har valt att starta om. Vill börja om från början. Det är inte så lätt när man sitter i den sisten som jag gör. Allt är klyvet! Men jag ska försöka rensa ur mig så mycket som jag kan här. Så se upp för starka ord!
Hej!
